
Just nu har jag pratat med Hanna som är i Sydafrika, det sliter i hjärtat att veta att hon ligger där i sin säng på vandrarhemmet och är ledsen. Men jag hoppas att ensamhetskänslan går över efter ett par dagar.
Jag som mamma är stolt över henne och hoppas att dessa två månader går fort!! 30 april ska jag hämta henne på Arlanda och då kan jag andas ut. Konstigt att man alltid kommer att vara hönsmamma.
Pang i Bygget är som vanligt, helt hysteriskt. Men hoppas att våra rum snart är färdigmålade, så vi kan börja flytta runt snart:)
Fredag slutar Ingemar och det känns inget vidare....får försöka hitta på något bra till honom som avskedspresent. Det kommer att blí MYCKET tomt när han slutar.
Tjing...