Sen var det ju stora avskedsdagen....och det var inget skoj alls. Det finns en del människor (som du Anki o dina kompisar) som lämnar ett tomrum efter sig. Människor som man blir glad av att möta på jobbet, som alltid har ett leende och ett vänligt ord. Det är det som gör att jag/vi orkar jobba vidare med att försöka göra ArkivData till något bra för alla de som kommer till oss.
Ikväll var Fam.W här med present (ett väldans fint ljusfat o tillhörande ljus) och det var som alltid trevligt! Rara gossarna var med och jag fick ballonger som jag inte fått på länge.
-Får jag ballonger? sa jag.
-Det var länge sen jag fick det när jag fyllde år!
-Hur länge sen då? frågade L
-Det måste nog vara minst 30 år sen sa jag.
-Hur gammal är du nu då? 60 eller?
Det blev att inse att Elin faktiskt måste ha rätt när hon sa: Gu,´va du har blivit rynkig mamma!! Och gamla tanter lägger ju inte ägg utan de blir rynkiga! Det serverades varm smörgåstårta (något jag aldrig gjort förut, men det blev helt okey!) och kladdkaka till kaffet som förhoppningsvis fyllde ut rynkorna.
Nu du Anki ska vi se om det fungerar med bilderna!!

WOW!!! ÄNTLIGEN FUNGERADE DET!!! Helt otroligt:)
Nu ska jag krypa till kojs och se om jag kan sova en stund!
Allt gott till er där ute! Åter imorgon med en färsk uppdatering.
Tjing
2 kommentarer:
3:e gången gillt?
Får se om jag lyckas få in min kommentar den här gången!
Jaa du Sally - gårdagen blev en konstig dag - nära till tårar, men ändå glädje över att det finns så många otroliga människor och att just jag har haft lyckan att få träffa en del av dem!
Va´ bra att du lyckades med bilderna och vilka fantastiskt fina presenter du fick av "dotra" (östgötska för dottern)
Ha en fortsatt trevlig dag!
Jaa du Sally - inte faan e´ru rynkig heller! Det är som du vet värre med mig som har vita streck under ögonen. Men som du vet, så är det skrattrynkor o de har jag gärna. Tack för underbar kväll igår. Vi alla här tycker det är så trevligt att komma hem till ditt vackra hem. Som en diamant på en soptipp!... men vi snubblade inte på grannens middag när vi gick hem i alla fall.
Skicka en kommentar